Varggrop och bronsåldersröse

Med ett par timmar mellan matcherna i helgens ungdomsturnering i fotboll i Ulricehamn, passade jag på att besöka Vg 190, runstenen i Månstad, Tranemo kommun. Mer om stenen kommer läggas upp på runstenssidan inom kort ”Edit: info om stenen”. Strax efter Gällstad, längs väg 157, dök en skylt om badplats och fångstgrop upp. Inte läge för bad men historia i alla dess former är svårt att motstå. Ett par hundra meter in på den lilla grusvägen längs Bystadsjön satt en ny stigfinnare på ett träd.

Stigen upp mot varggropen och rösena.
Stigen går upp längs en brant sluttning.

Det är brant lutning men inte speciellt långt upp till sevärdheterna. Trollsk stämning i skogen så här i oktober och total tystnad som bara bryts av en kråka i fjärran. Nästan så man känner närvaron av skogens små knytt. Väl uppe går den stensatta gropen inte att missa.

Skyddsstaket och infotavla dyker upp efter ett hundratal meter.
Varggropen med ett bronsåldersröse i bakgrunden.
5 meter i diameter och 3.5 meter djup.
Stensatt runt om och plan botten.

Fångstgropar har använts sedan stenåldern över hela landet men det här är förmodligen Sveriges bäst bevarade. De flesta andra har idag inrasade väggar på grund av jordtryck, frostsprängning och inträngande rötter.

Att hålla varggrop nämns i Magnus Erikssons landslag från 1300-talet och var allmogens skyldighet fram till 1864. Byn eller roten gjorde gropen och såg till att hålla den i gott skick. Vargnätet hölls av traktens bönder och dess storlek varierade i proportion till storleken på deras gårdar. När man visste att vargen uppehöll sig i ett lämpligt område gick budkavlen. Varje man hade då en bestämd uppgift att utföra. Vargnätet, som kunde vara ett par hundra meter brett, skulle sättas upp och drevkarlar skulle samlas, gropen skulle även döljas av vidjor, ris och gräs. Om inte vargnät användes kunde man använda lockbete för att få vargen dit man ville. Då kunde till exempel en hund eller get sättas i en låda som fästs i en påle i gropens mitt. Tydligen var get effektivast på grund av dess oemotståndliga bräkande och starka doft. När väl vargen gått i fällan avlivades den med ett vargspjut, en lång stång med en knivliknande spets. Även räv har fångats i dessa gropar. En lag från 1864 som trädde i kraft 1865 förbjöd jakt med fångstgropar. Från och med 1965 är dessa lagskyddade formlämningar.

Bronsåldersgravar

Strax intill varggropen ligger flera stenrösen från bronsåldern. Endast ett tiotal meter bort ligger ett med en diameter på 19m.

Röset syns från fångstgropen.
Från andra hållet:)
19 meter i diameter.
Även lagskyddadskylten borde få en skylt och vara skyddad.
Oktoberskog, bronsåldersgrav och varggrop.

Om man från detta röset, tar sig tillbaka till och förbi varggropen, upp på en liten höjd kommer man till ytterligare en grav.

Stigen upp mot ett andra röse.
Lite mindre än det förra.
En fin dag i skogen.

Runstenen då…

En riktig beskrivning om stenen kommer som nämnts komma snart på våran runstenssida ”Edit: den finns nu här”. Tills vidare är här några bilder:

Kullen i Månstad med runstenen på toppen.
Ingjald satte denna sten efter Grimulv, sin son.
Baksidan av stenen. Märkligt nog den som är belyst eftersom den sidan saknar runor. Det finns en förklaring…

Runsten vid midnatt

Olsbrostenen fick ett nattligt besök efter att vi varit på Eldfest på Ekehagens Forntidsby.

I år var temat på Ekehagens Eldfest ”Ragnarök – En ny gryning”. Tyvärr har vi inga foton från kvällen då det inte kändes rätt att fota i den magiska och mystiska stämningen i skogen. En fin kväll bland gudar, gudinnor och andra väsen avslutades med soppa och pannkakor i restaurangen. Vi kommer tillbaka!