Stenen omnämns första gången 1710 av Johan Peringskiöld, den låg då i bitar utanför prästgården där den varit inmurad i ugnsmuren. Hans teckning visar att stenen då bestått av ett stort stycke och sju mindre. Efter detta skingrades bitarna och endast tre har återfunnits. Dessa står nu på gräsmattan utanför Gamla Uppsala kyrka. Teckningen av stenen i galleriet kommer från Riksantikvarieämbetet, Upplands runinskrifter del 4 (SRI band 9, 1953-1958) länk till den digitala publiceringen finns här.