0,4 m över marken har stenen brutits av men åter hopfogats. Enligt Västergötlands runinskrifter återfanns stenen 1946, i samband med restaureringsarbeten i kyrkan. Stenen påträffades liggande med runorna nedåt inne i muren i korets nordöstra hörn, 1 dm under marknivån. Stenen var då brusten i två delar, men lagades och restes på sin nuvarande plats.