Övrig information:
Stenen står rest bredvid Vg 109 på Tängs gamla kyrkogård. Den satt tidigare inmurad och hittades 1883 när den gamla kyrkan revs. Ristningssidan var dold i muren och stenen satt på c:a 3m höjd.

Inskriftens första och enda bevarade namn är hittills okänt. Efterleden är otvivelaktigt -høfði, som är känt från andra namn med ursprunglig binamnskaraktär, t.ex. Svarthøfði.
En intressant detalj beträffande runorna berör stenens ursprunglige tillvaratagare L.P . Mattsson i sitt brev 31/3 1883 till Torin: »Då stenen var nedtagen och buren afsides, hemtade jag en borste och vatten för att rengöra den från vidhängande bruk, som till det mästa bestod af lera och sand. Under rengörningen märkte jag att vattnet och borsten fick en rödaktig färg, hvarföre jag gick så forsigtigt tillväga som möjligt och märkte snart att färgen kom från sjelfva runorna. Den vackert röda färgen, tyckes vara ganska tjockt ifylld. Hade runorna i muren legat i dagen, an­tingen inåt eller utåt kunde man tro att färgen kommit af målning eller rödfärgning, men som jag nämt, låg runorna dolda i muren. » Någon undersökning av färgspåren, som icke vidare uppmärksammats, har veter­ligen icke företagits.
Ristningens dekorativa avslutning upptill har tidigast uppfattats som ett hammartecken. Senare har man funnit,att den i stället bör betraktas som rester av ett kryckkors.

Ristningen dateras till 980-1015 och är gjord på en 160cm hög sten. Runskrift:

: stulnufwi : riswi : stin : wonsi : iftiz : ... : fuwur : sin : miu(k) : kuwan : wikn :

Translitterering:

: stulnufþi : risþi : stin : þonsi : iftiR : ... : fuþur : sin : miu(k) : kuþan : þikn :

Normalisering:

stulnufþi resti sten þannsi æftiR ..., faður sinn, miok goðan þegn.

Svensk översättning:

stulnufþi reste denna sten efter sin fader, en mycket god tägn.