Övrig information:

Dopfunten från 1200-talet fördes 1868 från Hemsjö gamla kyrkogård till i Statens historiska museum i Stockholm. Anledningen till huvudstadsflytten var, förutom den unika inskriften, att den vid antikvitetsintendenten N. G. Djurklous besök samma år hittades liggandes kullstjälpt på den gamla kyrkogården. Runorna var i stora delar oläsliga och den fördes därför till Stockholm för noggrannare undersökning. Den är sedan 2005 återbördad till Hemsjö och står nu i Hemsjö kyrka.

Dopfunten omnämns första gången i en inventarieförteckning från 1583 och har troligtvis hamnat på kyrkogården då den gamla kyrka revs 1859.

Runinskriften har ansetts svårtydd då den avviker från gängse schablon och saknar motstycke i runsvenskan och äldre fornsvenskan. Alla runor är dock tydliga. Den översättningen vi har är den Elisabeth Svärdström och Sven B. F. Jansson funnit bäst. Om den är sann avviker Hemsjöfunten från andra västgötska medeltida dopfuntar genom att den inte bär funtmästarens signatur. Jungner presenterar att annat förslag till läsning där det framgår vem som gjort dopfunten; "Låt alla själar döpas! För den skull gjorde mig Eskil".

Då funten är ristad med många binderunor, och dessa saknas i vårt typsnitt, kan vi tyvärr inte återge runraden korrekt.

Runskrift:

alar sialar : har dopazs i wiuw f8ri mik skal

Translitterering:

a^la^r sia^la^r : hær d^o^pazs i ⁓ þiuþ ⁓ føri : mik ⁓ skal

Normalisering:

Allaʀ sialaʀ her døypas i þiuð fyriʀ mik, skal.

Svensk översättning:

Alla själar här döpas in i församlingen genom mig, skålen.