Bläck

I helgen har delar av oss i Tingalidet ägnat sig åt en lite annorlunda typ av hantverk. Med bläck och nål och med forntida teknik fick undertecknad äran att färdigställa den hjort inspirerad av en av hjortarna i Lascauxgrottan i Frankrike, jag tidigare påbörjat på min vän Leas rygg. Grottmålningarna i Lascaux målades 17 000-12 … Fortsätt läsa ”Bläck”

Arbete pågår

I helgen har delar av oss i Tingalidet ägnat sig åt en lite annorlunda typ av hantverk. Med bläck och nål och med forntida teknik fick undertecknad äran att färdigställa den hjort inspirerad av en av hjortarna i Lascauxgrottan i Frankrike, jag tidigare påbörjat på min vän Leas rygg. Grottmålningarna i Lascaux målades 17 000-12 000 år före vår tideräkning av människor i den så kallade Magdalénienkulturen. Vid nästa tillfälle ska vi arbeta vidare i samma tema med ett annat djurmotiv från samma grotta.

Hjort från Lascaux

Vi hann även med att göra ett träd baserat på hällristningar från Koppartorp i Södermanland på Simons bronsåldersarm samt en samstavsruna var till Simon och Lea.

Hällristning från Koppartorp.
.: Sunna och Lagu :.

Framöver kommer jag troligen dela med mig av både äldre motiv jag gjort liksom nyare.
Kanske bör det påpekas att jag inte är en etablerad tatuerare och att de motiv jag gjort och ämnar att göra framförallt har en historisk anknytning på något vis.

Allt gott!
/Dísa

Arbete pågår med Simons samstavsruna. Bandet runt handleden baseras på ett mönster från en bronsåldersyxa och är handknackat av Dennis Skoglund.

Från väst till öst och tillbaka igen

Pepparkakstältets tid är så förbi, granen har fått åka ut och ett nytt år har börjat ta form. Vi skålade in detta år tillsammans och passade då även på att sätta upp lite nya mål för oss i Tingalidet. Vilka dessa är återkommer vi med i ett separat inlägg inom kort! Det dröjde dock inte … Fortsätt läsa ”Från väst till öst och tillbaka igen”

Pepparkakstältets tid är så förbi, granen har fått åka ut och ett nytt år har börjat ta form. Vi skålade in detta år tillsammans och passade då även på att sätta upp lite nya mål för oss i Tingalidet. Vilka dessa är återkommer vi med i ett separat inlägg inom kort!

Det dröjde dock inte länge innan årets första lite längre fornminnesfärd tog form. I samband med undertecknads avläggande av examen uppe i Linköping passade delar av oss på att kombinera nytta med nöje när vi ändå skulle resa in i Östergötland. Resan resulterade därmed – förutom ett  examensbevis i handen – i sammanlagt 17 (för oss medverkande) nya runstenar att lägga till här på sidan liksom besök vid Östergötlands största gravhög Ledbergs kulle och beskådande av runstavar i Kuriosakabinettet under Linköpings Bibliotek!

Vår plan var att inleda fornminnesfärden vid hällristningarna i Hästholmen, men vi fick tänka om pga det vita snötäcke som brett ut sig under natten och insåg ganska snabbt att fokus under denna resa får vara just resta monument och inte hällristningar.

Rökstenen

Vi inledde därför resan vid Rökstenen (Ög 136) istället. Här har delar av tinget redan varit tidigare, men ingen av oss som nu var med hade tagit oss hit förrän nu! Onekligen mäktig plats och sten, vars storhet knappast behöver diskuteras! Målet därefter var en sten i Väderstad (Ög 92) som vi dock inte kunde finna, trots en bra stunds letande. Istället ”fick” vi däremot en sten av en ren slump på väg mot Bjälbo, när vi körde förbi den rödfärgade granitrunstenen utanför Appunna Kyrka (Ög Fv1983;240).
I Bjälbo reste sig de två vackra Bjälbostenarna (Ög 64 och Ög 66) ståtligt upp i skyn. Inskriften längst ner, i den slingrande ormen på Ög 66 (: in ik : anti : ) kittlade onekligen sinnet (spännande läsning om detta finner ni här).

Efter Bjälbo tog vi oss till Högbystenen (Ög 81), även den en otvivelaktigt vacker och intressant sten. Men det som kanske trots allt blev mest spännande med detta stopp var de tre, knappt utmärkta och svårupptäckta, stenarna i en skogsdunge några 100 meter bort från själva Högbystenen. Hade det varit sommar och lövverken prunkande, hade vi troligen missat dessa tre! Stenarna jag skriver om är Ög 82 och Ög 83 och Ög 87. Den sistnämnda, en rent ornamental sten utan runor (dock knappt ifylld), låg under ett nedfallet träd. Framför stenarna fanns en liten träbänk och på Ög 83 låg dessutom små stenar med målade namn på, vilket på något vis ändå tyder på att någon form av aktivitet alltjämt pågår vid stenarna! Kul!

Härefter föll dock mörkret snabbt, och vi fick ge upp för dagen och sikta in oss på boendet inne i Linköping istället!

Kagahällen

Dagen som följde innebar lite sightseeing i Gamla Linköping (där vi också bodde) samt i de historiska markerna i Valla för de i gruppen som inte tillbringade dagen med redovisningar av examensarbeten mm. Själv stannade jag dock till en sista gång vid St Larsstenen (Ög 128) på väg till skolan på morgonen.
Innan solen försvann helt hann vi alla med runstenen utanför Länsmuseet (Ög Fv 1950;341) samt den vackra Kagahällen (Ög 102) i Kuriosakabinettet under Östergötlands länsbibliotek i Linköping.

När det sedan var dags att åka hem passade vi på att stanna till vid Kärna Kyrkogård där Ög 105 går att beskåda, liksom de mycket skadade stenarna Ög 106-108 innan vi lämnade Linköping. Kosan styrde därefter mot Kaga Kyrka där den fina Ög 103 som Tove reste till sin far Lid-Bove, vars namn anses tyda på att Bove var en del av Tingalidet.

Min personliga favorit denna resa avslutade även den samme: Ledbergstenen (Ög 181). Otroligt vacker och väl omhändertagen och onekligen unik på mer än ett vis.

Ledberg
Tistel:mistel:kistel

Hade inte dagen varit så kort och tiden så knapp, hade vi definitivt kunnat fylla denna resa med än fler stenar! Östergötland levererade onekligen och vi fick sålla en hel del bland de stopp vi hade tänkt göra. Det kommer definitivt bli en ny resa framöver och då kanske med än mer noggrann planering innan vi åker.
Vi kommer att fylla upp med alla dessa nyheter på runstenssidan efter hand!

: þmk:iii:sss:ttt:iii:lll :

Vid pennan, Dísa

 

Vi slänger våran historia

Artikel i Svenska Dagbladet som återger en arkeologs ord om vad vi gör med vår historia. Självklart är vi färgade av vårat intresse, men är det verkligen så illa? Uppdatering 11/9: Edward Blom har gjort ett inlägg i debatten

Artikel i Svenska Dagbladet som återger en arkeologs ord om vad vi gör med vår historia. Självklart är vi färgade av vårat intresse, men är det verkligen så illa?

Uppdatering 11/9: Edward Blom har gjort ett inlägg i debatten